Annons

Café Arkiv
Café arkiv

 

Jag väljer att kalla det oflyt.

Mina vänner slutar aldrig att förvånas över mitt sinnessjuka oflyt. Jag har dock gjort det för länge sedan…

Jag är van.

Jag kan ta gift på att ingen du känner har blivit av med lika många cyklar, mobiltelefoner, solglasögon (aldrig de billiga för de lyckas jag behålla år efter år) och väskor som jag har. Det är galet.

Men som sagt. Jag har vant mig.

Har tappat nycklarna i hisschaktet åtminstone fem gånger, slitit av en (bara en) bensinslang från en pump när det skulle tankas (men det var fan inte mitt fel), ramlat och fått en snorloska i ögat, blivit huvud-bajsad på av minst fyra måsar och lite annat smått och gott.

Oflyt.

I dag velade jag mellan att gå och köpa en ny cykel eller gå en sväng till Riche efter jobbet. Jag valde tydligen fel. Jag valde Riche.

På Riche inträffar nämligen följande:

Stiger in. Står prick stilla i femton minuter och pratar med lite olika människor. Ett brak hörs snett ovanför mitt högra öra. Blir sedan snabbt men säkert cuttad i foten av ett vinglas som ramlar ned från taket.., (detta hände för övrigt även en sommarkväll i Båstad för ett par veckor sedan. Då blev jag ”opererad” på damrummet av en dyngrak sjuksköterska från Ängelholm.)

I morgon ska det köpas cykel istället.

Likt mig i det fallet skulle vara att den bara har små stumpar till pedaler när jag kommer hem och att jag inte reflekterat över det innan. De går såklart inte att bytas ut så jag får hoja runt med tåspetsarna för att jag inte har råd att köpa nya (någon har ju precis snott mitt kort och tömt kontot på alla slantar). Eller att en uteliggare bosatt sin svettlukt på cykel-handtagen och att den lukten sen förevigt borrar in sig i mina handflator och bara finns där och pyr 24-7 även om jag tvättar händerna med klor.

Det är så jag rullar. Lite lätt oflyt kan man säga. Inget annat.

(Men jag har ett kul jobb!)

 


DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Laddar